bloglovin

Om Glói

Glói från Dirhuvud
E: Gáski frá Eyrarbakka U: Múska frá ∂vera II
Valack, född 2001
Femgångare





Denna skimmelkille heter alltså Glói och är min helt egna lilla pärla.
Jag ska försöka och skriva, inte så klyschigt om honom, för han är verkligen speciell. Han är väldigt känslig och smart, och jag har ridit och tränat honom i fem (snart sex) år för att komma dit vi är idag. På vägen så har vi lärt oss mycket tillsammans, men framförallt lärt känna varandra.

Glói är femgångare som älskar att gå i pass och tölta, haha.
Tillsammans tävlar vi i femgång, T2, stilpass, speedpass och har även testat på dressyr vilket passade oss väldigt bra! När vi köpte honom, 2006, så var han en stabil, fyrkantig unghäst med stor skritt och väldigt stark trav. Vi fick hjälp och töltsätta honom och ganska snart började vi lägga pass på honom. Då blev det som att han gick in i en vägg, han förlorade nästan allt vad trav och skritt hette och blev väldigt spänd och nervös. Hästen vi hade köpt förändrades så otroligt mycket. Både kroppsligt, men allra mest i sitt humör. Han är ganska innåtvänd, men oftast glad ändå. Han är inte den lättaste hästen att få en bra kontakt med och tar sällan egna initiativ.



Jag har aldrig gett upp på honom och med hjälp av kommunikation, lekar, och mycket träning och förståelse för varandra har vi tagit oss dit vi är idag, jag ångrar det inte en sekund!

Idag presterar vi bättre än någonsin och han kan ridas med och utan utrustning i alla gångarter.
Vårat personbästa i femgång är 5,24 och i T2 5,73.


tölt utan någon utrustning




Jag och Glói 2006 och jag och Glói 2011

Om Jodis

Jodis från Dirhuvud
E: Andri frá Hoffsteinstö∂um U: Ógn frá Húsávík
Sto, född 2007
Femgångare



Jodis är mammas ögonsten! Hon är en glad och positiv tjej som alltid kommer fram till mig när jag hälsar på henne i hagen. Jag har kännt henne sedan dagen hon föddes, då vårt gamla sto Ógn är hennes mamma.

Disa, som hon kallas, reds in under sommaren av världens bästa Linda Antonsson, och efter det tog mamma över. Då fick inte jag rida henne alls för att mamma ville lära känna henne, så ridmässigt så vet jag inte så mycket om henne, mer än att hon är väldigt stabil och sansad. I slutet av januari ska hon få skor och då ska jag äntligen få börja stärka mina band med denna lilla divan.



Disa är, och har alltid varit, väldigt överlägsen alla andra hästar, och har tendens till att nästan bli lite bufflig. Men hon är också väldigt tillgiven och ödmjuk. Till hösten hoppas jag på att få tävla henne en eller ett par gånger!


RSS 2.0