Nu har det ju varit ganska mycket debatt kring hurevida man ska eller inte ska köpa sig en färdig häst. Speciellt efter SM. Jag tycker det är ganska tråkigt. Speciellt när arga kommentarer riktas mot vissa personer som kanske inte alls förtjänar dem. Därför tänkte jag skriva lite om vad jag tänker, tycker och känner om detta.

 

Jag själv har ALLTID behövt KÄMPA för att komma någonstans. Det är otaliga tävlingar som legat på resultat mellan 3,50 - 4,80, men det har hela tiden gått framåt. Det kanske inte är jätteroligt, men jag känner att jag gör det själv. Det är JAG som åstadkommit detta, jag har ridit fram och format min häst till det han är idag. VI är ett lag och VI har kämpat tillsammans. Det har inte varit enkelt, det har framförallt tagit tid. Men för mig är det så värt det, bara på grund av att jag kan tänka tillbaka och säga att "OK, för 6 år sedan kunde han inte ens tölta och nu är han Sveriges åttonde bästa F1U häst". Det är ganska stort.

 

Därför känns det såklart tråkigt när någon som köpte sin häst för en månad sen och tävlat den tre gånger vinner över en med hur mycket poäng som helst. Men man måste bortse från det. DE lever i en annan värld än vad jag gör. Jag tävlar alltid mot mig själv. Och just det där ekipaget som precis börjat flätats samman, de har fortfarande mycket att lära sig av varandra. Jag är tveksam till att de alltid presterar "så bra". Något som man måste förstå är att man inte bara kan köpa sig en fin häst och sedan rida SM. Man måste lära sig hästen, visst kanske man kan komma till SM, men ärligt, hur kul är det att rida en ritt som inte känns 100% bra på Sveriges störta tävling? Inte så bra antar jag. Därför MÅSTE man lära känna sin häst och lära sig rida den.

 

Sedan så har vi ju det där med hästfolk. Vi kan aldrig vara glada för någon annans skull, speciellt om det går bra för dem och de inte har samma förutsättningar som en själv. Men det betyder inte att man måste trycka ner folk! Allvarligt talat, är så himla trött på det. Jag vet inte om det är för att jag börjar bli gammal, men jag har insett att om det går bra för folk som köpt en fin häst så kanske man kan låta dem vara glada och lägga ner den energin på sig själv. För vänta bara, om ett par år ska du se att de också utvecklas, och det är vi tillsammans som får vår sport att gå framåt.

 

Jag har också skickat Glói på träning (och jag vill inte ha några haters för det). Till exempel när vi skulle ta fram passen i honom och jag aldrig ridit pass förut kändes det säkrast att låta honom testa det utan mig först. Också i våras efter min operation var han på träning eftersom jag inte kunde rida och mamma inte hade tid. Dessutom red jag två lektioner i veckan i tre veckor innan SM för att toppa oss. Dessutom rider jag kurs en gång i månaden. Jag tycker bara det är dumt att inte göra det när jag ändå har chansen och tycker att det ger mig någonting. Så även om jag ridit och tränat min häst själv så hade jag aldrig kommit hit utan all den hjälp jag fått. Så är det bara, PUNKT.

 

Däremot skulle jag nog inte vilja köpa en färdig häst. Jag hade kanske velat köpa en 6-7 åring med potential och några tävlingsresultat för att sedan fortsätta utveckla och forma om jag skulle köpa en ny tävlingshäst. (Sen ska man aldrig säga aldrig, skulle jag hitta en 15 åring som passar som handen i handsken eller en 3 åring  jag blir kär i så vet man aldrig...) Men det är vad JAG skulle göra. Sen är det upp till var och en vad de gör med sina liv.

 

Så, långt och lite argt inlägg, men ville få det ur mig.

:)